Taxiresorna har 
blivit skräckfärder på Södermalm

Att åka taxi är som att åka med en mobilberoende tonåring, tycker skribenten.
Att åka taxi är som att åka med en mobilberoende tonåring, tycker skribenten.
Taxichaufföerna har blivit sämre på att hitta, tycker insändarskribenten.

När jag åker taxi hittar inte dessa yrkeschaufförer vägen. Varför inte? Varför säger de åt mig att jag ska vara guide?

Jag känner som resenär inte till den snabbaste vägen. Jag är inte uppdaterad varken på trafikarbeten eller på avspärrningar. Jag har inte ens körkort och kan inte trafikreglerna. Ska jag vara guide?

Det är inte seriöst. Och då åker jag bara med de stora taxibolagen.

Varför måste jag be chaufförerna använda­ GPS:en och varför måste jag bokstavera gatuadresserna för att de inte kan stava till Tjärhovsgatan eller Ljusterögatan?

Om taxin nu har en välfungerande GPS vill säga. När jag åker taxi är det vanligast att den fast installerade GPS:en är avstängd och att de använder mobilen för att hitta. Det blir ett himla fipplande på mobilen. Mycket otryggt. Jag blir faktiskt rädd.

Det är som att åka bil med en mobilberoende tonåring­ som på ton­åringars vis är både vresig och irriterad. Men här är det en vuxen person som inte hittar­ och jag som måste betala­ för skräckfärden.

Dessutom kostar det extra när taxin åker omkring och inte hittar.

Jag har slutat lita på att taxichaufförer hittar på Söder­malm, jag har slutat att inbilla mig att jag sparar tid med att åka taxi och jag är ofta rädd för taxichaufförerna. Ska det verkligen behöva vara så?

Jag vill att taxichaufförer­ hittar, att de kan funktionerna på GPS:en, att de kan köra trafiksäkert när de hanterar GPS:en, att de kan stava, att de inte är aggressiva och att de behärskar grundläggande hyfs och vett.

Är det för mycket begärt?

Maria Wiklund